Idag har vi varit i Säffle på begravning.Märta Linnéa Ohlsson
Det är alltid sorgligt med begravningar. Men det är ju ändå livets gång.
Barnbarnen, dvs Anders, hans bröder och kusiner, bar kistan till graven. Det var fint.
Nästan alla barnbarnsbarn var med på begravningen, det kändes också fint.
Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en Faders hjärta,
giver ju åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.
Jag frågade Axel igår var gammelmormor Märta är nu.
Jo, men hon är uppe i himmelen.
Men vad gör hon där?
Han funderade ett tag innan han svarade:
Hon pratar engelska.
Jag funderade och funderade, men sa inget.
Sedan hittade jag hans logik. Man dör - blir en ängel - självklart bor änglarna i England - där pratar man engelska.
Kunde Märta så mycket engelska att hon klarar sig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar